På äventyr i TRanås!
Själva TÄVLANDET får läsas i nästa inlägg. Ibland måste man ju berätta liiite annat åxå! Som sagt, som de vikingar från Öland vi är, tältade vi på Hättebadens Camping i helgen. (En otroligt vacker plats, måste jag säga!) Anna-Lena hade införskaffat ett "litet" 6-mannatält, med 3 sovrum (!!) och "samlingslokal" i mitten... Vem vill bo trångt å lågt i tak??! Det gick riktigt bra att sova i tält, folk har varit väldigt oroliga att vi ska frysa ;) Men med yllebyxa å joggingdress går allt! Eller för all del, om ni ska testa att tälta i frostgrader, kan ni ju alltid be att få låna Anna-Lenas otroliga MÖSSA med flärpar på...:)

Det som störde nattsömnen var nu inte kylan, utan ett knippe sysslolösa tonåringar, vars högsta nöje är att dra campingen runt hela nätterna och skrika HÖGT och SLÅ på diverse plårkonstruktioner, samt köra mopedbil.

Fy farao vad sur jag var! Att gå ut och agera gnällkärring i kylan kändes inte särskilt aktuellt. Man vill ju inte riskera att få tältduken nerpissad (eller nåt) i ett hämningsfullt ögonblick.

Nåväl, jag brukar alltid tänka, att "någon" därute fixar till det; så att det du ger ut kommer tillbaka och ibland blir det tydligt värre...

Lördagkväll kom de körande igen.  Med buller å bång kan man säga. Vi satt i gröngräset, mumsandes chips och kaffe i godan ro, när vi hör ett brakande på den lilla vägen bakom tältplatsen. Där kommer huliganerna i en överlastad EU-moppebil och tror faktiskt, att de ska klara en hålnårskurva i 45 km/timmen... "Bilen" välter och voltar 3 varv innan den tar tvärstopp mot ett par stora stenbumlingar...

Två av killarna flyger som projektiler ut genom fönstren, en tjej (chauffören) och en kille till, får klättra ut genom en liggande bil... Otäckt!

Gissa om slynglarna har änglavakt! Med bara några små yttepytte skärsår, lite blåmärken och ett kvaddat ego (nåja, DET låtsades de ju inte om...) klarar de sig oskadda ur katastrofen!!! Vi alla andra, hade ju också "tur", TÄNK om ngn hund, eller för all del, människa kommit i vägen för voltande bil... Hemska tanke!!!

Gud ville bara lära dom en LITEN läxa, tror jag... Och mitt i allt omplåstrande, väntan på polis och brandkår, kan jag inte låta bli att tänka kärringelaka tankar: "Det blir nog lugnt här inatt." Mycket riktigt, när bärgaren väl gjort sitt och slutat brumma, var allt mycket tyst å behagligt heeela natten!

Liten slutkommentar bara... Kära alla tonåringar med attityd, vi ser igenom er! Ibland blir det bara allt för tydligt, att någon annan döljer sig under ytan. Som när jag sitter där, med en chockad och skakande kille, som blivit beordrad att ligga NER och han oroligt tittar upp på mig och med ganska liten röst frågar: "Finns det MYROR här...?"

Härligt, nu kan man grejja ute i trädgården igen. Släpat hem koskit å jord i mängd, det räcker ändå aldrig... Mördat mina första liljebaggar, fått hem ett knippe orientvallmo från Frankrike och fixat en å annan rostagg i fingret. Trevligt:)

 Tränade två pass agility igår. Kör väldigt mycket fartsträckor i kombination med nedväxlning och tajta svängar nu. Det går i allmänhet bra, efter en stunds nötande. Det är när jag kommer på efterkälken (som man ju ofrånkomligen GÖR emellanåt) som det blir problem.

Damen bekräftar väg (fel, eller rätt) så väldigt snabbt och då lyssnar hon INTE. Sedan blir hon lite låg, när det blir tokigt, jag blir irriterad och... tja, inget bra. Sista passet sent igårkväll, i svalkan, gick väldigt bra, dock!

Problemet är att hon blivit (har jag skapat det? Troligen!) så otroligt känslig på minsta vift från min hand, eller minsta lilla steg åt ngt håll, att jag måste passa mig nooooga, alt göra henne mindre känslig.

I vilket fall, igårkväll tränade vi att BARA springa i full fart förbi hinder i staketform, UTAN att svänga ifrån mig och hoppa. Väldigt svårt, tyckte damen och vi fick köra många ggr innan hon kunde förstå meningen med det. Klicker å godis i mängd! Det gick till slut.

Tranås nästa. I tält. Hurra.

Jaha jisses, ännu en tävlingshelg avklarad. I lördags hade Kalmar sin officiella tävling. I princip hemmaplan ju, bara att pysa över bron;) Härligt att vakna, morna sig, äta en lååångsam frukost, gå långpromenad i solen med hundarna och SEDAN åka å tävla... Inget stress! Gött.

Vi var många från Öland som tävlade och vi får flera placeringar och VINSTER, även bland våra nybörjare, så underbart!

Första loppet för Chili å mig, ett knepigt Hopp 3. Det är ju helt förgjort, att vi ska ha så dåligt samarbete i början... Jag VET ju, att det är mitt ansvar att samarbetet ska funka, men det är SVÅRT med en hund som blint fokuserar på hindren och stänger ute mig, ur sin tävlingsvärld...

Så, Chillan for sin vana trogen iväg på egna stora böjar och nog tyckte jag att jag slet hårt för att jobba NÄRA och tydligt, men det funkar ju inte, när jycken bara glider iväg i fjärran. :(  Måste lösas å det snaraste. Så, det loppet slutade med disk i en luring = fel tunnelingång tajt efter ett hopp. Sådant har vi tränat massor, med framgång, så det var jag ju egentligen inte orolig för. Menmen.

Nåväl. Inför agility 3 körde jag riktig "antiagility" på framhoppningen, testade massor av tempoväxlingar och "inte-ta-ngt-för-givet-träning."
Kanske hade det ngn effekt, damen var MKT mer följsam i nästa lopp, ganska tajt å fin och vi slutar faktiskt 2:a med cert...!

Går inte att beskriva, så skööönt det var, efter 8 diskningar....

I

dag söndag, hade vi vår egen off tävling på klubben. Jisses. Det är ett jäkla slit med tävlingar... Men vi hade toppentoppen väder, allt flöt på och sista prisutdelningen var avklarad redan 15.30 (På nästan 500 starter!)

Hoppklassen var såklart klurig (jag tycker alltid hoppklasserna är svårare, på balanshindren hinner man liksom andas ut lite och det blir som en ny startpunkt i banan, jag har svårt ibland, att minnas vägen!), många körde bort sig och så går Meta och brorsan Cool-On in å kör nolla!!! Jisses! Press!

Redan på tredje hindret är jag lite borta i skallen, var fasen ÄR hindret???

Gör ett snabbt framförbyte och DÄR var ju det jäkla hindret som ska rundas och tas "bakifrån!" Chili kommer tajt på, men klarar och sen går det BRA! Sista riktiga svårigheten är en kort tunnel, med hopp efter, som INTE ska tas, det fanns en liten, liten lucka mellan hindret å tunneln, där man kunde plocka hundarna emellan, om man HANN (!) för att fortsätta på de två sista hoppen.

Chili skjuter alltid hysterisk fart genom korta tunnlar (och säckar), jag hamnar aningen långt fram och Chili satsar rätt på det förbjudna hindret... Gallskriker i sista sekunden och tack käre gud, jycken tvärstannar som en staty, med bröstet några centimeter framför bommen...

Så kör vi i mål, kommer 3:a och får vart andra Hopp-Cert!! LYCKA!!!

Syskonen i topp! Cool-On kommer tvåa!! (En testikel för lite, gör att han inte kan ta cert, ju.)

Agilityklassen håller jag på att missa min start, banvandringen är slut och HJÄLP vi har ju nr två och Chili sitter i klubbstugan... Springer som en galning och kommer tillbaka när nr 3 kör... Mina snälla klubbkompisar släpper in oss direkt efter och jag kan väl säga... det blev inge bra. Så talar vi inte mer om det.

Tranås nästa. Fast vi har ännu inte lyckats hitta boende. Spännande.

Jag har blivit utmanad av Ingela med EmenEm´s Filur, som skrev:"Skriv 6 underliga/egendomliga saker om dig själv. Bloggare som blir "tagna" ska skriva 6 saker om sig själv och samtidigt ange reglerna för spelet. Välj sedan 6 nya bloggare som blir utmanade!"Vadå, bara sex saker???? Ok, får väl välja noga då;))1. Jag snackar med döingar,småfolk och konstiga kraftdjur yrkesmässigt.2. Jag har en tvillingsyster som har knivhotat Jokkmokks Jokke, hemma i mammas kök.3. Jag har varit gäst i stolen hos Alice Bah, på Tv 4.4. Jag har fastnat med tuttarna i ett kompostgaller.5. Jag har tappat ut ett par trosor genom byxbenet, mitt under en teorilektion på hundkurs. (JAG var instruktör!!)6. Jag gråter så det skvalar när jag ser på "Babe -den modiga lilla grisen". (Och det gör jag ofta!)Sisådär. Det var ett litet axplock... Bäva månde ni alla, vem ska jag skicka vidare till?

Fixat i rabatterna idag. Solen skiner, det är över 20 plus på södersidan och både sköldpaddan och Ellen ligger å solar sig! (Konstig hund, det där...) Chili har inte tid att sola, hon måste flytta omkring tomma planteringskrukor! En strängt upptagen bc.Folk brukar fråga hur jag hinner med min trädgård??? Svaret är enkelt: Det gör jag inte! Det får bli som det blir.

Lite tankar efter påsken...Snörvel och elände. Trodde jag skulle klara mig från förkylningen, som resten av "flocken" drabbades av, men icke... Det är nu bara så, att hundarna får finna sig i lååångsamma promenader över ängarna bakom huset.Inte verkar de ha allt för mycket emot det, Chili roar sig på sitt eget lilla vis, medelst vallning av storasyster och storasyster... Ja, hon glider på i sin egen lilla värld, så som bara något äldre, självsäkra jyckar kan göra :))Tävlingarna i Oxie...Ja, vad ska man säga? Åtta lopp och sju disk. Hej å hå. Vi hade iaf tur med ett himmelskt boende, ljuvlig frukost, som ingick i priset och Holgerssonhallen, ska vi bara inte tala om! Såå jäkla bra! Helt fantastiskt underlag att springa på, ljust å luftigt! Härligt! Massor av duktiga förare med hundar att njuta av. Superkul helt enkelt!Chili var ngt övertänd inför första loppet och jag bestämde mig för att försöka ta det luuugnt. Big mistake! På videon ser jag ju hur otroligt lamt jag kör henne, vilket resulterar i den ena utsvävningen efter den andra å disk. Kändes direkt som ett bortslösat lopp!Andra loppet, agilityn, hade en riktigt knivig sekvens, med efterföljande platt tunnel och hopp i svår vinkel. Här åkte många dit på 3-hinderssekvensen, om inte där, så tog massor av hundar hoppet efter platten från fel håll.Jag var ju aningen revanschsugen och körde på! Det började med att Chili inte tog mitt bakombyte som svänghjälp åt höger! Något som hon är JÄTTEduktig på i vanliga fall... utan stack åt vänster istället. (Ser ju sedan på filmen, att jag är alldeles för otydlig i mitt bakombyte) Följden blev lite panikskrik från mig, stillestånd medan jag väntar in henne och i förvirringen visar jag henne över ett hopp, när hon egentligen ska ta A:et precis intill! Inser direkt vad jag ställt till med och vill försvinna från jordens yta!!Nåväl, disken är ju ett faktum, så vi kör på. Och KLARAR hela jäkla svåra sekvensen, inkl hindret efter platten!!! Det var bara fem felfria i det loppet!!!På videon ser jag sedan, att jag i mitt försök att få Chili att ta ut svängen innan hindret (efter platta tunneln) ropar "Vänster" ngt för sent, vilket resulterar i att hon helt enkelt snurrar blixtsnabbt ett varv åt vänster, mitt framför hindret. Sååå... det hade nog blivit en vägran där. Tröst? Näääeee.Nåväl, orkar inte dra alla loppen, men summa summarum:Vi gjorde många BRA grejjer (tack någon, för uppfinningen videokamera!) och jag lyckades skärpa mig vad gäller inställningen att köra PÅ, även efter disk. Hade ju gott om tillfällen att öva den lilla detaljen på, om man säger så;))¤ Måste våga köra otroligt mkt mer offensivt.¤ Får inte vänta ut henne, utan själv ligga på som en rem, mkt närmare henne.¤ Måste ställa krav, titta på mig! Inte leta egna vägar!¤ Behöver få snabbare kontaktfält, avskyr det sista smygsteget ner. Vi har kört två på/två av, men behöver lägga mer motivation där nere på backen)Det är väl underligt ändå, hur deppig och frustrerad man än känner sig, bleknar det bort ändå till slut och ersätts av en träningslust och längtan till NÄSTA tävling!