31 december: Sitter på hotellet i Wolfheze med konstant bomb -och granateld runt hörnet. Låter det som iaf, i Holland smäller man på precis hela dagen! Qvicka är som tur oberörd. Vi har fått till en parning med häng och kommer träffa Gary åtminstone en gång till innan vi vänder hemåt. Vi har helt underbara promenadstigar genom en naturskyddad skog precis utanför dörren, verkligen jättefint!

Ikväll blir det fyrarätters och champagne på hotellet, både fira in det nya året 2014 och ev små puppisar i Qvickas mage. Känns nästan lite overkligt!  

Jag önskar alla mina vänner, kunder och kursare ett underbart Nytt År!

Agilityåret 2013:

Ja, det har varit ett annorlunda agilitytävlande i år...

Plötsligt tävlade jag inte klass 3 längre, i alla fall jagade jag inga SM-pinnar eller listpoäng. Bara lite lättsamt hoppklass 3 med Chili, utan annat syfte än att vi skulle ha kul. Och det lilla vi gjort, Chili och jag, HAR verkligen varit kul. Det har kännts aningen konstigt att vara så avslappnad och på något sätt satsa utan att ha något viktigt att förlora. Jag hoppas att jag kan ta den känslan med mig i framtiden! Jag tror den är bra för mig, nämligen.

Vad gäller Qvicka, startade vi säsongen urdåligt. Massor med rivningar och en småtokig hund. Hon behöver tävla mycket och frekvent, för att fungera optimalt, tror jag. Och kanske framför allt: TRÄNA!! Fast vi har en bana utanför dörren, så blir det allt för sällan. Det har helt enkelt kännts lite viktigare att förkovra mig (oss) i vallningen. Egentligen är det synd, för damen är väldigt, väldigt duktig! Kvick som en liten vessla och vill så mycket, jag tycker verkligen hon har talang och emellanåt känner jag att den slösas bort.

I vilket fall är lilla Q uppflyttad till 2:an i både hopp o agility. Där startar säsongen, tävlingsåret 2014. Kanske försöker vi komma iväg på något fler tävlingar nästa år, men oj vad svårt när det hela tiden krockar så med vallningen... 

Vallningsåret 2013:

Vad kul det har varit! Både jag och hundarna har lärt oss massor! Qvicka startade med buller och bång genom vinst i Ik-1 på 94 poäng och vi fick ihop tre vinster och två första pris i Ik-1. 8 placeringar i topp tre sammanlagt på 13 starter i "ettan" På rankinglistan till Unghundscupen slutade vi 2a, det var lite kul, tycker jag. Lika bra att placera sig bra där, eftersom själva Unghundscupen sedan gick i Ik-2, något som jag trodde skulle bli för svårt.

På vår första start i Ik-2 fick jag lite hicka -det var en stor bana!! Och svår. Lilla Q sa; Här finns ju inga får?? Jag hjälpte henne genom att springa som en tok ett par hundra meter och skicka om, sedan klev vi av banan. Nästa dag, på samma bana, försvann hon som en liten prick i fjärran och kom så fint hem med fåren -vilken känsla!! Det gjorde nästan inget att hon tog slut sen och inte orkade fråndrivningen, jag var helt enkelt skitnöjd med hämtet!

Vi gjorde ett bra jobb sedan, på Unghundscupen, med dagens nästbästa hämtpoäng (47). Fåren gav ingenting gratis och vi trocklade oss runt med en grindmiss och någon stor sväng. Vid delningen tappade jag huvudet alldeles och glömde bort den jäkla delningsringen. Tappade ut får och var allmänt slarvig! Den enda luckan vi fick tog inte Qvicka och så tog tiden slut! 64 p utan delning/fålla och vi slutade på en 14 plac av 34. Jag hade bara behövt typ 7-8 poäng på de momenten till vinst. Om inte om, ni vet...

Vi startade två Ik-2 till på Gotland i oktober och kom i alla fall runt en gång med 74 p. Vi lär oss! Jag upplever att Q haft lite för dålig ork för långa fråndrivningar och att vi inte varit helt färdiga, men känner ändå, att vi verkligen behöver prova för att lära oss våra svagheter. (Och styrkor!) Med Qvicka känner jag mig alltid trygg, jag får liksom inte hjärtsnörp av att köra henne och hinner tänka.

Annat är det med mamma Stålmus! Där hinner man knappt andas... Faktum är att hon går bättre på stora avstånd, som i Ik-2, än med mig i hasorna. Hon coolar ner sig lite, när hon får mycket eget ansvar. Därmed inte sagt att jag kan stå som åskådare och låta henne glida runt, jag måste vara med i varenda steg. Puh!

Alla våra resultat finns på klubbens sida på Vallreg. Bara att skrolla ner en liten bit: http://vallreg.svak.se/c_clubs.php?MENUSELECT=15&CLUB=15&RESULTS=1

Träningstänk:

Med Jaffa är det enkelt, vi behöver bara fortsätta slipa på flanker, tempoväxlingar och lugnet i närarbete. BARA! HAHAAAA!!! Och för Q gäller det att bli tryggare på långt håll (vilket redan visat sig bli bra mycket bättre!), att öva upp lite med "Gå eller dö-attityd!" (Också bättre!!) och... tja... sen kör vi!

Nu ska vi bara klara av detta med eventuella valpar också, komma i form och sedan köra så många Ik-2 vi kan och orkar.  

Nedan: Tänk, förra året kom vi knappt runt banorna i Blekinge... I år vann vi hela meetingpriset med en vinst, en andra plac och två tredje placeringar!

Hur mår dammen nu på vintern?

Förutom att det är fult, mörkt, kladdigt av vissnande näckrosor och hela bryggan är inklädd med blå frigolit... Tja, det finns LIV i alla fall. Alla stora fiskar har hållit sig gömda i vinterdvala några månader nu. De som syns är ynglen, de verkar ännu aktiva! Och ryggsimmare finns det också gott om, som skrämda simmar undan när jag kommer nära för att titta. Jag går ju som bekant i barndom, när det kommer till pölar av alla de slag och jag kunde inte låta bli häromdagen, att fylla en burk med dammvatten, nån liten växt och lite skröfs. Det står nu "på tillväxt" i köksfönstret och ett sugrör av stål (tack Axel!!) är placerat i. Meningen är att jag ska blåsa lite syre i vattnet ett par ggr om dagen och se om det börjar röra på sig. Jag såg en pytteliten vattenloppa idag -om de förökar sig blir abborreynglen i kallvattenakvariet glada!

Jag hade rejält med slemmiga grönalger i akvariet för ett tag sedan, även en del trådalger. Men nu har jag gjort ett par delvattenbyten med kommunalt vatten från Färjestaden och algerna är helt klart på tillbakagång! Woho! Jag hoppas att jag får sålt lite yngel till våren, vill ogärna ta livet av dessa roliga små krabater! Levande föda är såklart det bästa de vet, rovdjur som de är, men räka står högt på listan också! Då äter de tills de storknar... Röda mygglarver är mumsigt, medan de vita slinker ner på nåder. Fryst artemia är ingen höjdare alls. Kräsna små typer.

Det ska bli spännande att se om jag kan komma över lite andra fiskar till nästa säsong: Elritsa, snorgärs (jo, de kallas så), europeisk väderål och nissöga står på önskelistan.

Länge sen sist!

Det var ett tag sen nu (allt för länge) jag bloggade och känner att jag faktiskt vill börja igen. Det är värdefullt med lite retroperspektiv ibland. Julen är snart över för denna gång och vi har haft det riktigt mysigt, även om det var första julen på 14 år utan en liten beige hund med lång nos i huset... Jag är dock övertygad om, att på sitt eget vis var hon med, sniffade på julskinkan och sprang med oss över alvaret på Juldagspromenaden till Dröstorp.  Lilla fina Ellen!

Huset har varit fullt, Pers syster med döttrar och Katja, Nils och Isak. Å så både Gustav och Axel! Kul och lugnt och skönt! Precis som det ska vara. Dessutom: En GRÖN jul!! När hade vi det senast? Vi har kunnat VALLA!

Kolla in fotot; Så himla fint med gräs för tassar och klövar! Bara att passa på att njuta så länge det varar.

Lisa med Flash och Z:

Årets lilla gran
  

Årets julknäck under uppätning och... hm... lite lös. Typ.
 

Jag återkommer snart med summering av ett spännande vallningsår, spännande valpplaner och livet som det tedde sig 2013... Vi hörs snart igen!
   

Torsdag den 12 december!

Då är det julmarknad på Ölands Köpstad i Färjestaden: Cilla och jag kommer att vara på plats från kl 14.00 med fårskinn och mina böcker. Dagen till ära är det julklappspris på böckerna, 100 kr!

Välkomna!!

Ps. Sen ska jag verkligen kicka igång bloggen igen.