Vilken härlig lördag!

Uppe med tuppen, förbereda ett kursavslut med poängjakt, köra kursen med alla ROLIGA duktiga hundar, halvtimmes paus å så kursstart med nästa härliga Fortsättningsgrupp. Kulkul! Full rulle mao från kl 09 till 14.

Under tiden har de egna hundarna slappat inne med husse. Me har varit lugnt parkerad framför brasan (hon å Skalman brukar ligga där tillsammans  )

och inte busat alls.... HUr ska denna kväll bli?

Svaret: Jo, den blev så här, när Me avreagerat sig på pappersrullen...

Efter kursandet, tog jag en chansning. Selade på Jaffa å Chili, fixade expander till sparken å så iväg! Huj vad duktiga de var!! Hela vägen till stranden for vi! Chili drar fortfarande mest och på hemvägen hjälpte jag till en hel del. 4 km med rastningspaus på isfylld strand, blev det. Gissa om jag har träningsvärk nu? Kanske vovvarna åxå...

Kan inte låta bli att lägga ut lite busbilder. Kul har de, även om Jaffas svans börjar se lite kal ut...

Och alla ni som tror att just NI har den finaste hunden i världen... Ledsen att göra er besvikna, för den allra finaste, hon bor hos MIG:

Man måste även roa sig!

Har laddat upp lite filmer... Först vår jungrufärd med kicksparken, som slutade lite tvärt.   Kan ju säga, att det är Chili som drar allra mest, Jaffis kom på det bitvis och när vi kört en stund, flöt det ganska fint. Kicksparken glider otroligt lätt, satte på smala snöskenor för att inte skada tassarna på hundarna, vid ev krock. Har även skickat efter expander för att minimera ryck.

Sen har vi Jaffas o mitt RINGROSTIGA agility-1 lopp i Linköping... Kände mig lite som en flaxig fågelskrämma... Jaffa skötte sig efter omständigheterna väl och det som många andra föll på (hundarna gick ur på slutet av slalom och/eller tog fel tunnelöppning därefter) kändes lätt! Valde att följa med ordentligt vid slalom och hopphindret, för att sedan TYDLIGT riktningsändra inför tunneln. De hundar som gick ur/tog fel öppning, hade oftast förare som drog sig mycket i sidled för att draaa hundarna rätt. Vilket alltså mest inte fungerade.

Väldigt nöjd med att lillan inte REV heller, det gjorde hon MYCKET vid de senaste genrepen. Tror det är därför mina händer är högt uppe i luften åxå, vill liksom LYFTA henne över bommarna. Tokigt!

Hade väl inte räknat med att trilla dit på ett rakt upplopp... Men nu blev det så. Jaja.

Avslutar med ett öppen-hopplopp i O-hamn i höstas. Visserligen kraschar ungen grovt på andra hindret, men hon har läcker fart å vilja och gör en superräddning på slutet!

Igår var Me med på lydnadsträning i ridhuset. lika svårt med inkallningar var gång. Stackarn!! Ville åxå testa hennes koncentration bland en hel MASSA hundar som jobbar samtidigt och det var inga problem! Hon gör det mesta för MAT, så vi behöver verkligen öva på KAMP-belöning. Jo, hon kampar, men förväntar sig gotte. Förtränger allt elände å grubbleri just nu och bara njuter av mina fina vovvar.

Tre kurser i helgen. Vi höres!! ...och ha en härlig helg ni med, därute i världen utanför Bläsinge!  

Ojdå, hoppsan....

Alla tänker vi lite olika. Men innan jag börjar spekulera i det, vill jag bara tacka alla goa vänner för uppmuntrande ord! Love u all!  

Sen kopierar jag in en kommentar på mitt inlägg nedan "Grubblerier", som jag fått från Lotta -vem du än är:

"Jättetråkigt. Verkligen! Men förstår inte hur du ens kan överväga att lämna tillbaka henne. Du som är hundvan kommer kunna ge henne ett bättre liv än någon som är ovan, och hon har ju redan tillbringat sin första tid hos dig, så där är hon ju trygg. Tror att alla problem går att övervinna. Hur hade du gjort om det gällt ett handikappat barn?..
Tycker helt enkelt att du ska be uppfödaren om en viss del av köpesumman tillbaka, och sedan göra så gott du kan för din hund."

Lilla damen har, som jag tidigare skrivit, trots allt stulit mitt hjärta. (Även om hon blir korthårig, ISCH!!)  

Ja, GRUBBLAR är vad jag gör om dagarna.

Som de flesta vet vid deta här laget, har vi konstaterat att lilla Me har fel på hörseln. Alltså hon HÖR, men kan inte lokalisera ljudkällan. Kan vad jag vet vid detta laget, bero på dövhet på ett öra. På måndag bär det av till Kalmar för sövning och mätning. Då först får vi något slags definitivt besked.

Måste ju åxå i sammanhanget nämna, att det känns ytterst obekvämt, att bara åka in på morgonen å dumpa henne där, för att avvakta i princip hela dagen på besked, när allt är klart?? hon är bara en liten bebis ju och jag vill vara MED! Inte vara ovetande om hur hon upplever situationen och inte ha henne sittandes i bur på djursjukhushuset EN SEKUND mer än nödvändigt...

   Nä, jag får allt ta o ringa dem å styra om det där lite... Måste ju åxå veta säkert, att jag får träffa veterinären på plats och diskutera! Hu.

Men vad GÖR JAG??????

Att något är galet är ju liksom faktum. En undersökning kan tala om vad, men ändrar ju inget. Herregud vad svårt. Mitt lilla impulsköp..... Hon ska ju trots allt hänga med på mina tävlingsambitioner, är det tänkt. Om allt går som det ska, är ju meningen både agility på toppnivå och naturligtvis finns ambitionerna att tävla vallning...

Utgångsläget är alltså att starta "karriären" med en handikappad hund.

Många tycker att det självklara vore, att lämna tillbaka henne. det är även vad mitt logiska tänkande säger. Vägen fram är tillräckligt svår o tidskrävande ändå... Mitt hjärta säger annorlunda. Någon jävla mening måste det finnas, att jag blev förtjust just i denna hund, utan att veta i princip NÅGOT om kombinationen. Någon mening måste det vara att hennes tilltänkta husse lämnade återbud...

Jag vacklar.

Men det finns ju en liten jäkel i mig som redan börjar fundera över metoder. Vad behöver hon kunna, för att vardagen o tävlandet ska fungera? Hur lär vi oss det? Hur får vi det att fungera? Om hon smiter efter vilt i skogen å kommer utom synhåll -då är det kört om hon inte kopplar på näsan. Hon kommer inte att ha en CHANS att förstå, varifrån jag ropar! (Tro mig, vi har testat)

Hur blir det i vallningen? Det finns som tur är, otroligt duktiga vallhundsförare som kört hundar med liknande problem att fråga. Jag har bara dragit mig lite för det. Är så jäkla trött på att fundera, så det finns liksom ingen energi kvar.

OM jag INTE ska behålla henne, måste jag bestämma det fortfort. Och bara tanken på att rent fysiskt ta henne i famnen och räcka över henne till någon annans armar får tårarna att skvala.   

Men är det bara jag som är blödig då???

"Det går över!" "Det kommer att finnas mängder med FELFRIA hundar att välja på!"  osv.......

OM jag behåller henne då?

Kan jag till 100 procent gå in för, att köra på som vanligt och dessutom hitta små speciallösningar? Eller kommer något slags försvarstankar att slå en kil mellan oss? Kommer jag att vara på min vakt, leta problem, hålla henne på avstånd för säkerhets skull? Ifall det senare, tänk om ett år, INTE fungerar??? Blir det lättare då, att omplacera?

Jag blir galen. Livet är fullt av utmaningar. Men ska man göra det svårt för sig?

Eller handlar det om annat? Är det helt enkelt en utmaning för mitt ego? Eller mig som hundtränare? Eller mitt förnuft?

Lilla Me........ Vad tokigt det blev.

Småpyssel i vardagen...

Jaffa ska köra ag 1 på lördag i Linköping! Tack Per o Birgitta för att vi får lifta med er! Hoppas att lillasyster Me får plats åxå, blir hennes första "tävling" ju. Ska bli spännande att se hur hon reagerar!

Här hemma flyter det på bra nu, tycker jag. Rumsrenheten lyser med sin frånvaro och hon är (som Åsa uttrycker det) en liten jäkla terrier under pälsen... Om ex Chili fräser ifrån, så blixtrar det till i ögonen på skitungen. Hjälp.

Dock... hon är lite extra försiktig i kontakt med nya vovvar, vilket under omständigheterna känns helt ok!

Ungen gör världens sötaste små "fot"-ingångar! Inte lyckats filma det än. Även de andra fick ett pass hjärngympa igår, se lite bildbevis!

Jaffa kör lite "handstands" och Chili skulle träna nosduttar... HRRRMMM...

Ellen dammar av tricket "Trä ringar." Uppss, miss!

      Ha, där satt den!

Fotade kurslokalen lite, till hemsidan. Så jäkla nöjd!

         Tack Per, älskling, för allt slit!  

Som avslutning visar jag liten film på Me`s och Bits kullsyster Yin i fårhagen, gulle:

Kurser...

har det varit i helgen. Och MASSOR av snö! Vi skulle lagt spår... HAHAHAA! Det fick bli sök istället och Chili, som inte tränat sök på flera år visade lite hitta-övning och markering. Minsann så kom hon ihåg hur man markerar med norskrullen. Duktig tjej!

Hade fixat legor lite här o var och ALLA hundar fixade det, de gav inte upp, utan jobbade verkligen med både näsa och koncentration! Till o med lille Lasse-tax, han var såå stolt när han var klar och fick beröm av publiken.   Efter lite välbehövligt värmande fika, tränade vi lite koppelgående och att bla mötas på vägen. Förbipasserande får vänja sig, det är MKT hundar i Bläsinge nu för tiden.  

Idag har det BLÅST utav helsike!! Körde igång en valpkurs, vilket härligt gäng!! Alla valpar var trevliga, alerta, kamplust och gillade godis. Det blir toppen!

Per o jag tog en tur till hamnen i stormen och fotade lite. Vilken tur att det inte snöar som häromdagen, då hade varit en äkta Ölands-fåk!! Kolla bara snövallen utanför bilfönstret...

Lite fler väderbilder:

Kall, vacker dag!

Djup snö som far som strösocker runt benen... Härligt, även om lilla Me får isklumpar på hela kala lilla magen!   Susanne var här i eftermiddag o vi tog en liten tur med alla hundar. Fick bära en iskall valp (tung!!) hem. Sen festade vi på min mammas goooda mannagrynspudding. Barndomsminne!

Receptet? Enkelt:

Koka vanlig mannagrynsgröt, klicka i smör (Bregott går fint) o lite salt och när det är klart; ta av från plattan o rör snabbt ner ett par äggulor. Under tiden har någon vispat äggvitorna hårt. Vänd ner FÖRSIKTIGT (va rädd om fluffet). Klart!

Äts med fruktcoctail, eller saftsås. MUMS!

Har på sista tiden fått så underbar feedback på mitt arbete med sessionerna, att jag bara måste få skriva ett kollektivt VARMT TACK, till alla mina underbara kunder genom åren! Ni är fantastiska!  

Nu ska jag ut på baksidan, tända min braiga belysning och bygga lite gömställen inför morgondagens Fortsättningskurs. Vi skulle lagt spår, men det är ju bara att glömma! Det får bli sök, istället!

...och på söndag startar årets första valpkurs! Kul ska det bli!  

Bilderna: Kan ju lugnt påstå, att det är för mycket snö på mina hinder...

12-veckorssprutan avklarad.

Häromdagen var Me själv i bilen till Färjestaden och fick stick. Hon krullar ihop sig å sover i bilen -underbart, ingen åksjuka!! Väl framme, traskar hon på i kopplet (hon har slutat protestskrika i koppel nu, puh!) med viftande svans! "Världen, här kommer lille jag!" Typ...  

Inget var läskigt och ALLA människor, både på nära å långt håll, hälsades med hela bakdelen hoppandes från sida till sida. Gulle!

Hos vetten träffade vi en väldigt söt å glad greyhoundtik, de snackades vid lite och sprutan märkte hon inte ens. Sedan höll hon lite konsert för oss alla, medan pappren skrevs, allt för att få uppmärksamhet. Jooo, hon kan bli VÄLDIGT högljudd...

Det enda jag hittills INTE gillar, är hennes attityd mot syster Bits, jäklar vad stel hon blir. Det måste jag bryta i tid, vi ska ju trots allt umgås MASSOR.... Tror på mängder med godis (till båda!) och joller, när vi träffas, så hon kommer på lite positiva vibbar och minnesbilder.

Annars känns hon otroligt stadig i lilla kroppen, det är inga små spentarmar, dessa töser! Per påpekade mkt riktigt ikväll, att hon fått lååånga ben, redan!

Lydnadstävling:

Var på Aledal å kikade på lydnadstävlingar idag! Så kul! Alla bc var med åxå! Jaffa o Me hade fullt sjå att flörta med publiken på läktaren. Chili NJÖT av tävlingsledaren därnere i spånet och ville ICKE lämna läktaren... Hon är ju rätt knäpp, faktiskt??!  

Det var såå kul att se klubbkompisarna, särskilt Angelica o Camilla, som båda fixade 1:apris! Åååhhh, så kul! Har ju inte tävlat, eller ens sett lydnad på minst ett par år?? Man blev ju rent av lite sugen.... Tänk, damma av Chili lite å köra en klass 3 igen? Men tiden, tiden.......

Agility...

...blir ju just ingenting i snön. Börjat kika i tävlingskalendern. Onekligen lite knöligt att få ihop det, när Jaffa ännu kör agilityklass 1.

Valla, kan vi däremot göra än, bara det inte kommer mer snö.

Annars är detta ett skönt väder, med tanke på att det blir NOLL leriga tassar inne och Me o Jaffis kan leka ute hur mkt som helst, UTAN att gräva leriga vargfällor på mina träningsplaner!

Natti världen!   Imorgon åker julen ner i lådorna igen.