Om döden.
Förra veckan förlorade en av mina bästa vänner sin hund, 13 år gammal och oförskämt pigg in i det sista, tassade han över Regnbågsbron...
Jag slår vad om, att några av dem som mötte honom där, var min älskade Sammie, Pers glada Tito och lilla Geisy...
En av mina vänner på Kennel EmenEm har nyligen förlorat sin pappa. Jag tar mig den stora friheten att länka till sången som kommer att spelas på hans begravning, något så otroligt vackert av Björn Skifs.
För fem år sedan gick min mamma bort. Hon dog stillsamt i en sjukhussäng som baxats in i vardagsrummet, efter lång tids sjukdom. Kvällen innan satt jag och min syster hos henne och jag lovar, luften riktigt fladdrade av alla dem, som kommit för att hälsa henne välkommen hem!
Den enda hyfsat moderna musik hon verkligen älskade, var Stad i ljus, av Tommy Körberg. Den avslutade hennes begravningsakt i kapellet.
Det var oerhört vackert!
Till våren är det redan TRE år sedan min Sammie, storpojken, mammas hjärta, somnade in i vårsolen hemma på altanen. 12 år gammal och med vinglig bakdel, kunde han inte hänga med längre och var bara lycklig, när han fick springa på Bläsinge stranden... Då glömdes smärta och stelhet bort!
Jag har det för alltid etsat på näthinnan, hur han med viftande svans, sprang veterinären till mötes, då hon körde in på uppfarten.....
Och så går livet vidare. Här och på andra sidan.
Och om bara två dagar, bjuder vi in ett nytt litet liv till våra hjärtan.
Så är det.
Bilden nedan visar Sammie, som sover för alltid. Minuten efter bilden togs, kom Chili stormandes och kastade petflaskor på honom; The show must go on!
Cilla
10 januari 2008 11:24
Tyvärr så lämnar våra vänner oss tidigt och ibland får vi behålla dem lite längre, men jag tror att sorgen är lika svår och jobbig endå. Men livet och döden går hand ihand, liksom glädje och sorg! Hade inte Bella somnat in så hade jag idag inte haft mina underbara Blossom och Smilla......
Tänk två dagar kvar till det blir osärket att äta Måndagsfukost i Bläsinge, jag spricker snart av nyfikenhet på att få träffa Jaffa. Hm undra om 28 och 29 säger samma sak ;)
Kram Cilla
Sari&Hexa+Fay
11 januari 2008 16:53
Usch, tårarna rinner ner för mina kinder när jag läser ditt inlägg. Min tervtik är ju 11 år och börjar att se dåligt men annars hur pigg och fräsch som helst.
Var och hämtade hem Fay idag och det var en mycket glad och nöjd dam vi fick hem. Det höll på att följa med en liten tik med blått öga... t.o.m Niklas föll för henne ;-)
Lyck till i morgon!!!
Reneth
11 januari 2008 17:39
Lycka till med lilla Jaffa och glöm inte att lägga in bilder i bloggen. Jag tycker att din bild av livet är gutt.. Man ska känna livet i sig ibland och döden gör på något sätt att man gör det. Glöm inte att berätta för vår BC vän om ditt inlägg. Tröstande fast det är sorgligt
http://www.svenssonstassavtryck.se
Petra
13 januari 2008 13:04
Håll mitt hjärta var om möjligt ännu vackrare igår på pappas begravning när den framfördes av en bekant till familjen, som läser till operasångare i Köpenhamn. Han sjöng även Öppna landskap och Ave Maria. Det var en enormt jobbig dag i går men jag lyckades trots allt se det fina i stunden i alla fall och det kändes bra. Kommer nog "rapport" i min blogg senare...
Hans-Olof
20 januari 2008 21:45
Har svårt att hålla tårarna tillbaka. Hoppades att hitta något på din hemsida om hundar och när slutet närmar sig. Mina föräldras borderterrier och min goda vän Tuss måste nog tyvärr sluta sina dagar. Allt jag kan hoppas är att veterinären imorgon kan hjälpa henne. Annars får jag nog inte se henne mer, åtminstone inte i detta liv. Det känns verkligen svårt. Hoppas det finns en regnbågsbro.