Ojdå, hoppsan....

Alla tänker vi lite olika. Men innan jag börjar spekulera i det, vill jag bara tacka alla goa vänner för uppmuntrande ord! Love u all!  

Sen kopierar jag in en kommentar på mitt inlägg nedan "Grubblerier", som jag fått från Lotta -vem du än är:

"Jättetråkigt. Verkligen! Men förstår inte hur du ens kan överväga att lämna tillbaka henne. Du som är hundvan kommer kunna ge henne ett bättre liv än någon som är ovan, och hon har ju redan tillbringat sin första tid hos dig, så där är hon ju trygg. Tror att alla problem går att övervinna. Hur hade du gjort om det gällt ett handikappat barn?..
Tycker helt enkelt att du ska be uppfödaren om en viss del av köpesumman tillbaka, och sedan göra så gott du kan för din hund."

Lilla damen har, som jag tidigare skrivit, trots allt stulit mitt hjärta. (Även om hon blir korthårig, ISCH!!)  

Ja, GRUBBLAR är vad jag gör om dagarna.

Som de flesta vet vid deta här laget, har vi konstaterat att lilla Me har fel på hörseln. Alltså hon HÖR, men kan inte lokalisera ljudkällan. Kan vad jag vet vid detta laget, bero på dövhet på ett öra. På måndag bär det av till Kalmar för sövning och mätning. Då först får vi något slags definitivt besked.

Måste ju åxå i sammanhanget nämna, att det känns ytterst obekvämt, att bara åka in på morgonen å dumpa henne där, för att avvakta i princip hela dagen på besked, när allt är klart?? hon är bara en liten bebis ju och jag vill vara MED! Inte vara ovetande om hur hon upplever situationen och inte ha henne sittandes i bur på djursjukhushuset EN SEKUND mer än nödvändigt...

   Nä, jag får allt ta o ringa dem å styra om det där lite... Måste ju åxå veta säkert, att jag får träffa veterinären på plats och diskutera! Hu.

Men vad GÖR JAG??????

Att något är galet är ju liksom faktum. En undersökning kan tala om vad, men ändrar ju inget. Herregud vad svårt. Mitt lilla impulsköp..... Hon ska ju trots allt hänga med på mina tävlingsambitioner, är det tänkt. Om allt går som det ska, är ju meningen både agility på toppnivå och naturligtvis finns ambitionerna att tävla vallning...

Utgångsläget är alltså att starta "karriären" med en handikappad hund.

Många tycker att det självklara vore, att lämna tillbaka henne. det är även vad mitt logiska tänkande säger. Vägen fram är tillräckligt svår o tidskrävande ändå... Mitt hjärta säger annorlunda. Någon jävla mening måste det finnas, att jag blev förtjust just i denna hund, utan att veta i princip NÅGOT om kombinationen. Någon mening måste det vara att hennes tilltänkta husse lämnade återbud...

Jag vacklar.

Men det finns ju en liten jäkel i mig som redan börjar fundera över metoder. Vad behöver hon kunna, för att vardagen o tävlandet ska fungera? Hur lär vi oss det? Hur får vi det att fungera? Om hon smiter efter vilt i skogen å kommer utom synhåll -då är det kört om hon inte kopplar på näsan. Hon kommer inte att ha en CHANS att förstå, varifrån jag ropar! (Tro mig, vi har testat)

Hur blir det i vallningen? Det finns som tur är, otroligt duktiga vallhundsförare som kört hundar med liknande problem att fråga. Jag har bara dragit mig lite för det. Är så jäkla trött på att fundera, så det finns liksom ingen energi kvar.

OM jag INTE ska behålla henne, måste jag bestämma det fortfort. Och bara tanken på att rent fysiskt ta henne i famnen och räcka över henne till någon annans armar får tårarna att skvala.   

Men är det bara jag som är blödig då???

"Det går över!" "Det kommer att finnas mängder med FELFRIA hundar att välja på!"  osv.......

OM jag behåller henne då?

Kan jag till 100 procent gå in för, att köra på som vanligt och dessutom hitta små speciallösningar? Eller kommer något slags försvarstankar att slå en kil mellan oss? Kommer jag att vara på min vakt, leta problem, hålla henne på avstånd för säkerhets skull? Ifall det senare, tänk om ett år, INTE fungerar??? Blir det lättare då, att omplacera?

Jag blir galen. Livet är fullt av utmaningar. Men ska man göra det svårt för sig?

Eller handlar det om annat? Är det helt enkelt en utmaning för mitt ego? Eller mig som hundtränare? Eller mitt förnuft?

Lilla Me........ Vad tokigt det blev.

Småpyssel i vardagen...

Jaffa ska köra ag 1 på lördag i Linköping! Tack Per o Birgitta för att vi får lifta med er! Hoppas att lillasyster Me får plats åxå, blir hennes första "tävling" ju. Ska bli spännande att se hur hon reagerar!

Här hemma flyter det på bra nu, tycker jag. Rumsrenheten lyser med sin frånvaro och hon är (som Åsa uttrycker det) en liten jäkla terrier under pälsen... Om ex Chili fräser ifrån, så blixtrar det till i ögonen på skitungen. Hjälp.

Dock... hon är lite extra försiktig i kontakt med nya vovvar, vilket under omständigheterna känns helt ok!

Ungen gör världens sötaste små "fot"-ingångar! Inte lyckats filma det än. Även de andra fick ett pass hjärngympa igår, se lite bildbevis!

Jaffa kör lite "handstands" och Chili skulle träna nosduttar... HRRRMMM...

Ellen dammar av tricket "Trä ringar." Uppss, miss!

      Ha, där satt den!

Fotade kurslokalen lite, till hemsidan. Så jäkla nöjd!

         Tack Per, älskling, för allt slit!  

Som avslutning visar jag liten film på Me`s och Bits kullsyster Yin i fårhagen, gulle:

Kurser...

har det varit i helgen. Och MASSOR av snö! Vi skulle lagt spår... HAHAHAA! Det fick bli sök istället och Chili, som inte tränat sök på flera år visade lite hitta-övning och markering. Minsann så kom hon ihåg hur man markerar med norskrullen. Duktig tjej!

Hade fixat legor lite här o var och ALLA hundar fixade det, de gav inte upp, utan jobbade verkligen med både näsa och koncentration! Till o med lille Lasse-tax, han var såå stolt när han var klar och fick beröm av publiken.   Efter lite välbehövligt värmande fika, tränade vi lite koppelgående och att bla mötas på vägen. Förbipasserande får vänja sig, det är MKT hundar i Bläsinge nu för tiden.  

Idag har det BLÅST utav helsike!! Körde igång en valpkurs, vilket härligt gäng!! Alla valpar var trevliga, alerta, kamplust och gillade godis. Det blir toppen!

Per o jag tog en tur till hamnen i stormen och fotade lite. Vilken tur att det inte snöar som häromdagen, då hade varit en äkta Ölands-fåk!! Kolla bara snövallen utanför bilfönstret...

Lite fler väderbilder:

Kall, vacker dag!

Djup snö som far som strösocker runt benen... Härligt, även om lilla Me får isklumpar på hela kala lilla magen!   Susanne var här i eftermiddag o vi tog en liten tur med alla hundar. Fick bära en iskall valp (tung!!) hem. Sen festade vi på min mammas goooda mannagrynspudding. Barndomsminne!

Receptet? Enkelt:

Koka vanlig mannagrynsgröt, klicka i smör (Bregott går fint) o lite salt och när det är klart; ta av från plattan o rör snabbt ner ett par äggulor. Under tiden har någon vispat äggvitorna hårt. Vänd ner FÖRSIKTIGT (va rädd om fluffet). Klart!

Äts med fruktcoctail, eller saftsås. MUMS!

Har på sista tiden fått så underbar feedback på mitt arbete med sessionerna, att jag bara måste få skriva ett kollektivt VARMT TACK, till alla mina underbara kunder genom åren! Ni är fantastiska!  

Nu ska jag ut på baksidan, tända min braiga belysning och bygga lite gömställen inför morgondagens Fortsättningskurs. Vi skulle lagt spår, men det är ju bara att glömma! Det får bli sök, istället!

...och på söndag startar årets första valpkurs! Kul ska det bli!  

Bilderna: Kan ju lugnt påstå, att det är för mycket snö på mina hinder...

12-veckorssprutan avklarad.

Häromdagen var Me själv i bilen till Färjestaden och fick stick. Hon krullar ihop sig å sover i bilen -underbart, ingen åksjuka!! Väl framme, traskar hon på i kopplet (hon har slutat protestskrika i koppel nu, puh!) med viftande svans! "Världen, här kommer lille jag!" Typ...  

Inget var läskigt och ALLA människor, både på nära å långt håll, hälsades med hela bakdelen hoppandes från sida till sida. Gulle!

Hos vetten träffade vi en väldigt söt å glad greyhoundtik, de snackades vid lite och sprutan märkte hon inte ens. Sedan höll hon lite konsert för oss alla, medan pappren skrevs, allt för att få uppmärksamhet. Jooo, hon kan bli VÄLDIGT högljudd...

Det enda jag hittills INTE gillar, är hennes attityd mot syster Bits, jäklar vad stel hon blir. Det måste jag bryta i tid, vi ska ju trots allt umgås MASSOR.... Tror på mängder med godis (till båda!) och joller, när vi träffas, så hon kommer på lite positiva vibbar och minnesbilder.

Annars känns hon otroligt stadig i lilla kroppen, det är inga små spentarmar, dessa töser! Per påpekade mkt riktigt ikväll, att hon fått lååånga ben, redan!

Lydnadstävling:

Var på Aledal å kikade på lydnadstävlingar idag! Så kul! Alla bc var med åxå! Jaffa o Me hade fullt sjå att flörta med publiken på läktaren. Chili NJÖT av tävlingsledaren därnere i spånet och ville ICKE lämna läktaren... Hon är ju rätt knäpp, faktiskt??!  

Det var såå kul att se klubbkompisarna, särskilt Angelica o Camilla, som båda fixade 1:apris! Åååhhh, så kul! Har ju inte tävlat, eller ens sett lydnad på minst ett par år?? Man blev ju rent av lite sugen.... Tänk, damma av Chili lite å köra en klass 3 igen? Men tiden, tiden.......

Agility...

...blir ju just ingenting i snön. Börjat kika i tävlingskalendern. Onekligen lite knöligt att få ihop det, när Jaffa ännu kör agilityklass 1.

Valla, kan vi däremot göra än, bara det inte kommer mer snö.

Annars är detta ett skönt väder, med tanke på att det blir NOLL leriga tassar inne och Me o Jaffis kan leka ute hur mkt som helst, UTAN att gräva leriga vargfällor på mina träningsplaner!

Natti världen!   Imorgon åker julen ner i lådorna igen.

Jaha, så var det igång!

Nya 2010 är i full gång, bara trettonhelgen kvar nu, sen åker tomtarna ner i köksoffe-lådan! Me växer så det knakar, hon utvecklas med stormsteg och det är fantastiskt roligt att se hur även "det mellan öronen" spirar!

Igår var Anna-Lena här med Bits, Me´s kullsyrra. Vi började med en liten promenad i det härliga vädret! Förhoppningen var att trampa upp lite harar och träna anti-jakt (om det skulle behövas) och harar såg vi flera st, men inte på tillräckligt nära håll. Me, Bits och alla de andra roade sig kungligt.

Häromdagen sprätte det upp minst tre harar bara ett par meter från hundarna. Skitbra! Me tittade ömsom på de andra, ömsom på jössen, men då inte de övriga brydde sig, gjorde hon det inte heller. PUH! Det hoppas jag håller i sig...

Vallning.

Efter det, tog vi Chili o Jaffa till fårhagen. Himmel, A-L måste ju träna nu inför en ny blivande karriär! Jag visade lite basic och sedan fick Jaffa agera vallhund åt A-l.Hon skötte sig fiiint och lyssnade bra, även om A-L såklart inte alltid "lät" som jag. Det gick strålande!  

Så kikade vi lite på en vallhundsfilm med Derek S. och sedan blev det shejpingövningasr med småbarna.

Duktiga barna!

Åååhh, vad duttiga små vovvar vi har! De fick turas om med lock, pall osv och himmel i havet, de bjuder på beteende och både växlar å upprepar. Shejpingkloka valpar allaredan!! Jag testade Me på att stå på pallen med framtassarna och flytta bektassarna runt. Två små myrsteg blev det. På kvällen gjorde vi om manövern och det satt klockrent! Bifogar film på den lilla övningen -det är Jaffa som valp.

(OBS: Vill man använda det som ingångsträning, lär man hunden att gå TILL sidan, inte ifrån)

Det finns mycket åsikter om valpträning och många anser att man stressar valpar med tidig träning. Kan INTE hålla med! Allt beror på hur du gör! Jag personligen anser, att man gör det så otroligt mycket lättare för sig, om man kan börja pillra med grunder TIDIGT och utveckla valpars intelligens, lära dem principen "Först göra, sedan få", bli klickerkloka, gripande, kontakt mm. mm.

Här kommer lite kylslagna bilder från den 30 december.

Nu är det 2010...

Vi firade hemma i Bläsinge, syrran med man å kompis Camilla och så syrrans blandis Bella var med! Vi hade en helt sagolik skaldjursbuffé från fiskdisken på Kvantum! Rekommenderas!!   Kolla:

Hummer, hafskräftor, svenska kräftor, krabbklor, färska räkor, laxrulltårta, varm å kallrökt lax, aioli, romsås, ostron, bröd å ost å skumpa och frukt!!! Vad mer kan man begära.... Im in heaven....  

Det här med ostron, dock...

Har alltid tänkt att jag någon gång i livet MÅSTE ha provat och nu har jag GJORT det och behöver INTE göra om det!   Alltså, där ligger de, livs levande, i sina skal å kniiiiper för livet!!! En av dem öppnade sig hastigt å kikade på sina bödlar; de Nyårsfirande fasanfulla människorna... Jag stålsatte mig, pillrade å karvade å lyckades komma i den, skar av stora stängmuskeln och skickade ner den levande slembollen i halsen... Det är ju en jävla tur, att de glider lätt! HU!

Vet inte om det var all skumpa, men av bara farten slank det ner 3 (!!!) stycken å så lite blåstång åxå, när jag ändå höll på. De andra kontaterade att tången nog inte var menad att äta? Dekoration, typ...

Aja, nu e det gjort.

God Fortsättning, världen! Ikväll blir det bio med Cilla å Nonne: Avatar. Kul!

Nedan: Camilla, syrran å Fredrik.