Sanna & Tassa

5 mars 2010 17:12

Kan inte annat än hålla med dig!

Elin

5 mars 2010 17:33

Min hund har kommit med dreggliga märgben i mitt knä för hållhjälp ibland tror jag.Har aldrig tränat speciellt utan det hon fått är hennes.Ute är det bästa att strunta i det smarriga annars äter hon upp det bara för att..Då minskar intresset för hennes del.Bajsätandet löstes bäst med att bara gå förbi och dra undan hunden.
Så där ser det ut när det gäller Ally med föräldrarnas hund när de har henne.Benen byter ägare stup i ett.Den hund som lämnar benet obevakat blir av med det..

Elisabeth & bc-killarna

5 mars 2010 17:39

Hahaa, känner igen det där :)) Återigen härliga bilder!!!

Kan inte heller annat än hålla med. Ska man hålla på att träna på att ta ifrån hundarna mat lr godis så lär dom sig väl bara att man är en taskig typ som man inte riktigt kan ha förtroende för?! Sen måste man förstås kunna ta/få jycken att lämna över saker som dom absolut inte får ha... Som harskanken Mojje släpade runt på häromdagen, bytte mot godis... tror iofs han ångrade sig efteråt ;))

Anja & flock

5 mars 2010 17:42

Till alla kloka därute: Det är ju såklart väldans bra att lära jycken att det LÖNAR sig att byta, eller hur? Lite skillnad mot att brösta sig å TA för att man är flockledarbajs.

Åsa

5 mars 2010 19:23

Bra skrivet, jag har helt slutat med att avbryta mina hundar i bentuggande och matätande. Hon är så fin lilla ME ;)

Åsa

5 mars 2010 19:24

Och långhårig blev hon eller hur ;)

Sara

6 mars 2010 13:42

Nä, det verkar ju himla konstigt att ta saker från hunden bara därför att, finns det folk som gör så verkligen? I och för sig kanske man inte borde bli förvånad.

Sonja

6 mars 2010 14:54

Det finns EN mycket bra anledning till att träna hunden att man tar mat o ben UTAN att byta IBLAND: man kan ha småbarn på besök. Och - javisst ska man lära småbarn att lämna hunden ifred. Och visst ska man aldrig lämna barn o hund ensamma. MEN barn är snabba och hundar är hundar. Man kan alltså träna utan att var taskig mot hunden och för att undvika otrevligheter i obevakade ögonblick. Annars håller jag med. Inte träna för att visa sin makt. Den har vi ju ändå utan att behöva bevisa den i tid och otid.
Sonja, Mpenzi och Safi

Martina

6 mars 2010 19:05

Gott att du satte ord på det jag känt. Så vill jag med ha det, kan väl hända att man "måste" avbryta ibland, men det händer väldigt sällan. Gott att det inte behöver vara konkurrens mellan hundarna - vilka härliga bilder och bildtexter!!! Hej fr Tina

Pernilla & Hedda

8 mars 2010 16:52

Åh, då håller jag nog på med lite gammaldags "flockledarbajs" ibland. :)
Tycker faktiskt att det finns ett värde i ett kunna plocka av hundarna det de hittar utan att behöva använda list eller byteshandel ... kan ju bero på att jag varken är speciellt listig eller tålmodig. ;) Däremot är det inget jag tränar direkt och jag gör det inte i tid och otid, men om de har något i munnen som jag misstänker kan vara farligt så ber jag dom spotta ut det. Om det är något som är okej så får de behålla trofén men annars tar jag undan det. Brukar inte göra någon större grej av det men ... jag byter inte mot något annat. Mina hundar verkar gilla mig ändå! :D

Maria, Zazza & Kiwi

9 mars 2010 13:07

jag håller inte på att ta hundarnas mat eller ben från dem. Men jag kollar av så att jag kan. Som sagt det kan hända att dte är nåt väldigt olämpligt de får ta i ec fågelben ute i naturen. Då är det skönt att veta att jag kan sticka in händerna där utan att bli biten.
och som sagt om det finns barn. Nu tror ju jag att folk som vet att de har hundar som vaktar lite INTE ger hundarna ben eller liknande när de vet att det kommer barn eller stänger in hunden så den får äta ifred. För både hunden och barnets skull. Med sunt förnuft kommer man väldigt långt.
nu har jag hundar som älskar mat men ändå inte vaktar. Men om jag hade det, hade jag tränat att de litade på mej runt mat ist. ist för att med kamp gå in och träna det. det är ju så enkelt.
Såå underbara bilder.. Respekt är viktigt...
Ha dte gott!

Sara

11 mars 2010 04:00

Jag vet faktiskt inte riktigt vad vi har gjort med Soya, men uppenbarligen har det funkat... Hon släpper till och med när man säger "loss" och hon har en förrymd undulat i säkert förvar i munnen. Utan att någon gått och tagit grejer ifrån henne i "onödan" eller "för att kolla om det funkar". Det känns ju bara luddigt, när ska hunden då veta när det är på allvar? Jag tror faktiskt att man blir mindre trovärdig om man gör något "bara därför att", i och med att man själv vet att det inte finns något konkret syfte, och det märker nog hunden. Tror inte jag på mig själv och mina intentioner, så gör inte hon heller det. Fast det förstås, om man verkligen tror på det kanske det funkar...