Lilla Me. Hur gör vi?

Utan Rimadyl har hon varit nu i ett par veckor. Skillnaden jag märkt under behandling för den onda kotan, är att hon emellanåt lägger tyngden bakåt ordentligt när hon kampar och att hon hoppar på folk. Ouppfostrat javisst, men i mina ögon ett gott tecken!

Häromdagen klämde jag igenom hela ryggraden ordentligt och oj, visst blir hon stel o avvaktande när jag kommer till ländpartiet. Dock inget pip. måste dock ta mig i kragen å boka ny tid hos favvovetten, för ordentlig uppföljning. Hon VET ju var hon ska "sätta in stöten..."

Och vad gör jag om hon reagerar med smärta igen???

Jag har ju knappast låtit henne jobba hårt med något... Hon har inte nämnvärt ansträngt sig med nåt. Bara simmat lite, kutat med de andra, träffat fåren EN gång och inte kört några hopphinder, annat än ett par tre skutt över 30 cm.

Har hon alltså ändå ONT av ett normalt vardagsliv... då känner jag att jag måste ta bort henne. (Jo, det går bra att skriva detta just NU. Emellanåt stänger man av hjärtat. Håller distansen o låtsas att man skriver om en galge i en garderob. Eller nåt. Typ.)

Och om hon INTE har ont? Har hon ändrat sig i sin "träningsattityd"? Svaret är... Nej. Inte nämnvärt. det stämmer inte riktigt. hon är liksom inte PÅ och kan närmast beskrivas som ointresserad. Lite svårt att förklara. Jag kan lugnt konstatera att hon INTE blir min nästa tränings/tävlingshund. Jag måste vara förnuftig. Vi klickar INTE träningsmässigt! Jag KAN inte ha en liten 9-månadersvovve, som jag måste motiveramotivera hela tiden. Som står och tittar förundrat på mig, utan svansvift och så bara... går iväg å nosar lite.  

Jag tar sats nu, kära alla vänner och skriver följande:

Me kommer inte att bli kvar här i längden, även om hon blir/är bra i ryggen.

Hon är en ljuvlig liten hund!! ÄLSKARÄLSKAR alla människor, både vuxna o barn, otroligt miljöstabil och opåverkad av oljud! När det åskade som värst och Ellen stod bredvid henne å skakade, la hon sig med en suck under bordet (vi satt UTE) och sov gott. Det finns INGEN stress i hunden. Tassarna på backen. Och TÄND på fåren.

Nackdelar? Tja öronen då. Även om det inte märks övh till vardags. Lite jaktintresserad och har svårt för hundar hon inte känner. Utom shelties;)

Ja herregud. älskade lilla vän, som det blev. Satt å grät på stentrappan kl 04 härom morgonen med liten Me bredvid mig, som tryckte sin panna mot min hals å pussade pussade...

Jag kommer först å främst att kolla hennes rygg igen, med hjärtat i halsgropen. Sen... får jag se vem/vilka som änglarna skickar att vilja ta över en levnadsglad liten vovve, som allra mest vill kramas å pussa sig fram i livet.  

Hur fan i helvete karar jag det...???

 

Malin

21 juli 2010 09:32

Hej Anja! Åh vad tragiskt det blir, tänker på dig och Me och håller tummarna att allt löser sig till det bästa! Annars är hon alltid välkommen till Arontorp ;) Kraaaam

http://www.mylifeinlandofconfusion.wordpress.com

 

M

21 juli 2010 09:57

Går det inte att operera ?

 

Anja & flockA

21 juli 2010 10:09

M: Hmm. En aktiv 9-månaders hund som REDAN har problem? Nä, vet faktiskt inte om det är värt det. Dessutom är ännu ingen säker vad som orsakar problemet och om det redan återkommer (vilket vi alltså inte vet) är det mkt troligt ngt kroniskt.

http://www.butiknyfiken.se/fullfart

 

Sanna & Tassa

21 juli 2010 18:08

Det är så himla tråkigt att det är som det är. Ibland är det så orättvist! Söta lilla hund!Hur eller hur, så förstår jag precis hur du tänker och håller med dig helt och hållet! Kramar från mig!!

http://sannatassa.bloggagratis.se

 

Angie

21 juli 2010 21:52

STOR BJÖRNKRAM TILL DIG

 

Eva

21 juli 2010 22:10

Usch vad jobbigt! Men du måste göra det du tycker är bäst, ingen annan kan bestämma. Förstår precis hur tankarna far hit och dit, och hur frustrerad man blir när inget beslut känns rätt. Men så är det ibland att leva med djur! Man får ta svåra beslut. Och om du beslutar dig för att omplacera henne, så kommer hon säkert att fortsätta vara en gosig och pussig hund hos sin nya ägare också.

http://www.kohagslyckanskennel.se

 

Cilla

22 juli 2010 10:14

Håller precis med Eva!
Vi stödjer dig!!!!
Puh, vad bra det gick med vaccineringen! Äntligen fixat!
kram Cilla

 

Martina Dahl

22 juli 2010 17:45

Du är så himla mycket värd en riktigt bra tävlingshund!!! Får tårar i ögonen bara av tanken på att stå inför de jobbigt besluten, lycka till!

 

Camilla Walther

23 juli 2010 21:03

Usch, vet hur jobbigt du tycker att detta är!! Det kommer alldeles säkert lösa sig för lilla Me. Hon är en jättetrevlig liten vovve, dock med lite andra mål än dig... Om man ska få en lång och lyckad tävlingskarriär så måste det klicka, så enkelt är det. Men jag vet hur tufft det är för dig och hur mycket du tycker om denna lilla hund. STOR KRAM till dig!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

12-14 maj är det dax igen! Välkomna till öland och såklart Bläsinge bygata på vårfest. Här hemma håller vi som vanligt Öppen trädgård, med både fiskdamm, sköldpaddsdamm och lilla gölen, full av grodyngel. Här finns även kryddgård, stenläggningar, l...

Konstnatten fredag den 30 september kl. 19-24: Nattvandring i dammträdgården. Medtag gärna ficklampa! Vi bjuder på en mysig rundtur bland dammarna i skenet av marchaller och ljusslingor.   Lördag den 1 okt håller vi Öppen Höstträdgård...

Välkomna till Bläsinge bygata och Norra Möckleby på öppna trädgårdar, konst och konsthantverk! Självklart håller även jag öppet, med trädgårdsinspiration, betongkrumelurer, dammar mm. Vi hade massor av besökare under Spirar-dagarna, så jätteroligt....

Ja hej å hå, nu är det dax igen..... Jag trädgårderar och gjuter betongkrumelurer för glatta livet. Försöker passa in hunderi och valpbestyr samtidigt. Så roligt och så självpåtaget jobbigt! Puh!   Varmt välkomna till Bläsinge 27-29 maj! Här är f...

Det har varit ett händelserikt trädgårdsår och tack vare en engagerad och händig man, har vi genomfört ett par drömprojekt! Per byggde färdigt det nya staketet mot vägen och en ny gånggrind. Himmel så bra det blev!!     Innan Öland Spirar, bestämd...