På självaste fettisdagen kom dom, Qvickas och Garys små söner!

5 st trefärgade gossar, tre ganska små och två stabila. Det kändes lite extra pirrigt, eftersom det var första gången för Q och själv har jag ju ingen rutin att tala om... Lilla Q sänkte tempen under måndagen, men det dröjde ända tills tisdag (4/3) strax efter 05, tills den första kom. Cissi, som ju väntar sin första kull om två veckor, ville vara med och skaffa erfarenheter, så det blev ju att slänga sig i bilen för hennes del. Det var skönt med lite sällskap, medan timmarna gick!

De tre första kom väldigt raskt efter varandra och Q skötte sig fint. Dock agerade hon lite frustrerat till en början och krullade ihop sig till en stel boll, så ingen valp kom åt att dia. Jag fick faktiskt lov att sträcka ut henne på sidan till slut och prata lugnt och fint. Sen kom hon på det!

Efter de tre tog det ett par timmar till nästa. Hon krystade bara svagt och jag kände till slut att hon måste upp och ut och röra på sig! Stackars Q kissade en gigantisk pöl redan på trappan och sedan kom nummer 4 direkt, ute på gräset. Jag fick hjälpa till, han var stor och kom ut högst motvilligt! Fort in i värmen! Tämligen omgående kom så femman, även han en stadig kille.

Nu väntar lite huvudbry, jag har såklart haft flest tikar tingade. Själv såg jag väldigt mycket fram emot att behålla en liten Garydotter i flocken. Det är jobbigt med så motstridiga känslor; Å ena sidan en total lycka över småbarna, å andra sidan en jättestor besvikelse... Åka till Holland å para igen, är ju inget man gör på en pissekvart liksom...

Återstår att se, om jag på nåt sätt smälter ihop med ngn av småpojkarna istället, även om det inte alls var så det var tänkt. Och med tre tikar... Hmm.

I alla fall, bebisarna är inte ett dygn gamla än, mycket kan hända. Nu vill jag bara att alla håller sig friska och växer så det knakar! Tack lilla fina Q för semlebarna!