På äventyr i TRanås!
Själva TÄVLANDET får läsas i nästa inlägg. Ibland måste man ju berätta liiite annat åxå! Som sagt, som de vikingar från Öland vi är, tältade vi på Hättebadens Camping i helgen. (En otroligt vacker plats, måste jag säga!) Anna-Lena hade införskaffat ett "litet" 6-mannatält, med 3 sovrum (!!) och "samlingslokal" i mitten... Vem vill bo trångt å lågt i tak??! Det gick riktigt bra att sova i tält, folk har varit väldigt oroliga att vi ska frysa ;) Men med yllebyxa å joggingdress går allt! Eller för all del, om ni ska testa att tälta i frostgrader, kan ni ju alltid be att få låna Anna-Lenas otroliga MÖSSA med flärpar på...:)

Det som störde nattsömnen var nu inte kylan, utan ett knippe sysslolösa tonåringar, vars högsta nöje är att dra campingen runt hela nätterna och skrika HÖGT och SLÅ på diverse plårkonstruktioner, samt köra mopedbil.

Fy farao vad sur jag var! Att gå ut och agera gnällkärring i kylan kändes inte särskilt aktuellt. Man vill ju inte riskera att få tältduken nerpissad (eller nåt) i ett hämningsfullt ögonblick.

Nåväl, jag brukar alltid tänka, att "någon" därute fixar till det; så att det du ger ut kommer tillbaka och ibland blir det tydligt värre...

Lördagkväll kom de körande igen.  Med buller å bång kan man säga. Vi satt i gröngräset, mumsandes chips och kaffe i godan ro, när vi hör ett brakande på den lilla vägen bakom tältplatsen. Där kommer huliganerna i en överlastad EU-moppebil och tror faktiskt, att de ska klara en hålnårskurva i 45 km/timmen... "Bilen" välter och voltar 3 varv innan den tar tvärstopp mot ett par stora stenbumlingar...

Två av killarna flyger som projektiler ut genom fönstren, en tjej (chauffören) och en kille till, får klättra ut genom en liggande bil... Otäckt!

Gissa om slynglarna har änglavakt! Med bara några små yttepytte skärsår, lite blåmärken och ett kvaddat ego (nåja, DET låtsades de ju inte om...) klarar de sig oskadda ur katastrofen!!! Vi alla andra, hade ju också "tur", TÄNK om ngn hund, eller för all del, människa kommit i vägen för voltande bil... Hemska tanke!!!

Gud ville bara lära dom en LITEN läxa, tror jag... Och mitt i allt omplåstrande, väntan på polis och brandkår, kan jag inte låta bli att tänka kärringelaka tankar: "Det blir nog lugnt här inatt." Mycket riktigt, när bärgaren väl gjort sitt och slutat brumma, var allt mycket tyst å behagligt heeela natten!

Liten slutkommentar bara... Kära alla tonåringar med attityd, vi ser igenom er! Ibland blir det bara allt för tydligt, att någon annan döljer sig under ytan. Som när jag sitter där, med en chockad och skakande kille, som blivit beordrad att ligga NER och han oroligt tittar upp på mig och med ganska liten röst frågar: "Finns det MYROR här...?"