Denna vinter är ju den längsta i mannaminne!

Det liksom tar på huvvet på en, att den aldrig tar slut. Emellanåt får jag samma klaustrofobiska känsla som när jag sitter i ett flygplan och börjar fundera över hur maktlös jag är. Jag har fått ställa in fyra kurser fem kurser och skjuta dem framåt. Väldigt väldigt obra för ALLA. Första gången på tio år som det händer!

Så här ser det ut på baksidan den 26 mars 2013:

Ingen vallning blir det heller och inställda kurser även på det temat. Vi skulle plockat fram Hugo-Husbil nu i påsk. Det blir ju troligtvis inget med det...

Jag har gått in i en redigera-bok-och måla-bubbla. Stackars mina hundar. De är totalt understimulerade. Men idag såg jag en liten, liten skymt av blått bland de stackars krokusar som vågat sig upp på framsidans små gräsplättar och staren truddeluttade så vackert i eftermiddag. Det finns hopp, även om Skalman just nu helst gräver ner sig, han åxå...