Det har varit några roliga och tuffa dagar i slutet av mars/början av april, med flera kursstarter, mycket hunderi och planering av semesterresan till Frankrike! Första långturen med Hugo-husbil!! Nä, hundarna blir hemma och huset bebos av snälla vänner. Chili tävlar Gåsahoppet med Matilda, kanskekanske lyckas hon även knipa den sista SM-pinnen åt mig i Oxie!?? Isf blir det champagne, jag LOVAR!! Känns helt för jäkligt att vara kvalad med laget och INTE individuellt i år... Men jag skyller på väldigt få tävlingar förra sensäsongen och noll hjärnkapacitet pga Jaffas j-a skada.

Vi har lite att ta igen!

I år ska jag försöka balansera tävlandet med Chili, debutsäsong i både agility o vallning med Qvicka och ytterligare rehab+ytterst försiktig vallning med Jaffa... Det blir både spännande, roligt och frustrerande tror jag.

   Påskhälsning till alla mina Tarorkunder, hundkursare, vänner å kompisar! Kram!

Hejhopp!

Har inte tid och ro just nu, att riktigt ordentligt pränta ner allt från vallkursen för Sérge förra helgen. Mn lovar, det kommer! Om inte annat, så för min egen skull. Känns viktigt och bra, att ha svart på vitt vad vi gjorde och hur det kändes.

Sticker emellan med lite "skruvad" info om Jaffa istället. Det är många som frågat, hur hon egentligen är ihopskruvad i sitt ben och därför tänkte jag visa. Tänk insidan av "knölen" nedanför höger hasspets. En skruv ovanför, två under. Nylonlinor snodda runt. Artificiellt ledband, liksom. Och så ber vi en liten bön, att allt det där mekaniska håller för rörelser som åstadkomms av en tokglad å prillig, illerpillerkvick liten Stålmus!

Äntligen känns det som våren liksom kommer på riktigt... Lärkorna är galna å tranorna anländer! GILLA!

En hel drös kurser ligger i startgroparna och både en tävlings och fortsättningskurs Agility är redan avslutad. Valpkurs kör igång ikväll och en ny AgilityGrunder har snart sitt sista tillfälle! Full fart!

I övermorgon bär det iväg till Mickis på Hölö, för vallkurs hela heögen för Serge van der Sweep. Det skär i hjärtat att behöva lämna Jaffa hemma, men bara att bita det sura äpplet. Lilla Q får desto mer tid...

Har vårstädat utedasset nu och hittade dessa bilder, som fotografen för Ölandsjournalen tog, till sin dass-special:

 Ja vad fasen! Visst måste mars räknas som den första vårmånaden?!

Fåren börjar bli lite runda nu, tänk, om 1,5 månad är det lammisar i hagen igen! Annars på Bläsingefronten?

Tja, Ellen är RIKTIGT döv nu, hon viftar inte på örat ens när grannen skjuter av hagelbössan... DÅ hör hon illa! Men pigg å glad är damen.

Chili, stackarn, är inte kvalad individuellt till SM ännu... Jag är riktigt besviken på mig själv. Stackars Matilda ska tävla henne åt mig i Oxie, då är jag på semester. Hon å Chili kör riktigt bra ihop, så good luck mot EO säger jag!

Jaffa skulle varit röntgad igen vid detta laget, men apparaten var sönder, så nu blir det den 28:e. Skitnervöst. Kära gode guden, måtte inget se konstigt ut i skellettet runt skruvarna. Det är HEMSKT att inte veta. Hennes rehab går dock bra, hon rör sig superfint i vattentrasken och går med viktmanchetter minst en gång om dagen.

Idag fick hon valla lite "riktigt" i 25:an. Putta, cirkla, minimini-hämt. Hon är såklart påpåpå.... Kryper bokstavligen in UNDER benen på fåren. Avstånd -vad är det?! Svårt att skälla på henne, jag förstår henne! 8 månaders "vila" är INTE hennes melodi!

Qvickas agilityträning är igång lite mer på riktigt. Hon hoppar 45-50 cm nu och vi filar på handling, hindersug, släpp -ja ALLT. Nytänk: Jag älskar ju min slalom-allé och har kört det på Ellen, Chili å Jaffa OCH lilla Q hittills. Började flytta ihop pinnarna så hon får börja svänga litelite idag. Ser en sak jag inte gillar då: Istället för att hoppa jämfota sida till sida, jobbar hon med frambenstramp. (Ni fattar hur jag menar, va!) Det vill jag inte alls ha! Qvicka har hagft en helt tokig fart i sin allé, jag funderade för ett tag sedan på hur det skulle bli när jag flyttar pinnarna och min instinkt talade sanning.

Så nu... gör jag en kovändning och kör 4 pinnars-lalom med bågar huxflux. Ojoj, som Q funderar... Hon vill GÄRNA testa lite att krypa under, hoppa över, men jag markerar med Oj! när hon gör så och utebliven belöning. Efter två intensiva pass, fixade hon till slut att komma i full rulle från lång tunnel, hejda sig fint å slinka igenom. Frambenen jobbar som jag VILL ha det. Så nu kör vi så. Hon är strax 15 månader och redo att börja svänga. Det här ska bli riktigt spännande!

Nää, nu ska jag kolla Crufts!

Lägger upp lite bilder på vårstädningen i fårhagen. Före:

Efter:

...LEVA!

I min värld tar det aldrig slut, livet. I min värld fortsätter vi vidare till en slags parallell verklighet som vi kanske väljer att kalla himlen. För enkelhets skull. Men glöm vita dräkter å heliga små leenden. Glöm änglavingar (annat än för skojs skull!) och harpaspel. I min värld och så som jag fått mig berättat och visat, så fortsätter vi med våra personligheter intakta -lite klokare dock, tack å lov. Vi skapar oss ett eget "himmelrike" utifrån önskemål och behov. Vi arbetar, fixar å grejjar. Vi besöker våra nära och kära som ännu lever i den fysiska världen och delar ut klokskaper, bus, sparkar i häcken och närhet, kärlek och värme. Vi kanske till och med retas så det står härliga till med diverse olika medium, som tror sig sitta inne med sanningen. HAHAAA! Johodå!

Så därför, kära lilla pappa. Du som dog när jag var typ 20 år, alldeles för tidigt i sjukdom. Därför vill jag idag önska dig ett hjärtans stort å varmt Grattis på Födelsedagen!  

Jag hoppas ni har ett hejdundrande skojigt party, att mamma är där och faster Olga och alla andra som gått i förväg! Att du får en fet festlig cigarr att puffa på och något gott i glaset!

Jag vill passa på att tacka dig, för alla kvällar vi tillbringade vid köksbordet, när du lärde mig att teckna i blyerts och hur man skulle lägga hårda och mjuka skuggor. Alla dessa oändliga timmar av tålamod med lika många oändliga, tecknade hästhuvuden... Jag passar på att tacka dig för alla erfarenheter och för den, många gånger klumpiga å tafatta, pappakärlek du visade.

Jag har varit lite arg åxå, för en hel massa grejjer, men det vet du. Och vid det här laget är allt glömt och förlåtet.

Kanske är faster Olga lite arg, hon med, över denna bild? Så otroligt typiskt dig att fota så här:

Och detta var nog åxå väldigt typiskt dig, med kostym å allt, slänga sig på marken för att fotografera nån stackars liten rödmyra...:

Jag hoppas du gör lite nytta i himlen, med all din tid? Kanske fortsätter du på temat "Doktor Giermann?" Jag hoppas det, så att din läkarskicklighet inte gick i graven helt i onödan??!

I vilket fall lilla pappa, ha en underbar dag, fredagkväll och... Let´s party!

Det är många som frågar hur det går med Jaffa och svaret är väl egentligen... framåt.

Vi vattentraskar 1 gång i veckan, ska kommaigång med viktmanchetter, har uttnyttjat snön att pulsa i och hon får vara lös på vissa promenader. Dock INTE samtidigt som övriga två galenpannor. Jaffa är inte rädd om sig längre, hon hoppar å far om hon får chansen, så det är ett konstant (och tröttsamt) bevakande...

Men trots att hon lyckats med ett å annat tokryck, är hon -än så länge- ohalt. Otroligt skönt. Frågan är ju, slutar man någonsin att vara rädd???

Den 7e mars ska vi på återbesök till Camilla. Då blir det röntgen. Jättenervöst. Det får INTE bli fler förändringar runt skruvarna, de ska allra helst sitta kvar resten av Jaffas liv.

Jag hade ju en dröm att resa till Wales i år på någon slags vallsemester, men har bestämt att det får bli nästa sommar istället. Då har Qvicka kommit lite längre i sin utbildning och förhoppningsvis har jag TVÅ hundar då, som kan tränas (och tävlas??). Jag vågar knappt tänka på hur Stålmusen kommer vara när hon får sätta igång lite mer "på riktigt!" Nu puttar hon undan fåren vid pelletsdax, thats all. Ja, hon har fåt traska bakom åxå, i nosgrimman. Inte optimalt förstås och himmel, hon håller ju på att explodera! Men OM hon ska få träffa fåren MÅSTE jag se till att hon inte gör några häftiga sidokast. Baaara gåååå rakt fram.

Åh, jag kan inte nog uttrycka min längtan att slippa stänga dörren i ansiktet på henne, när jag går ut med Chili å Q, att få slippa se hennes förväntan övergå i total förtvivlan och frustration, när jag gång på gång måste säga: Nej, du stannar här! det är så jävla hemskt och orättvist mot den snälla, snälla lilla hunden som bara måste finna sig...

Jag hittade en film på när Mickis tävlade Jaffa i IK-1 första gången. Herregud, hon var ju liksom PÅ om man säger så... Domarkommentaren "En kanonkula. Med lägre växel blir det nog bra." ...säger väl det mesta... Hihi!

Dagen efter gick hon betydligt lugnare, men det finns tyvärr inte med på film.

Framtidsplaner?

Tja först å främst komma tillbaka till arbetskapacitet igen och tävla vallningen. Sedan kan jag mycket väl tänka mig att ta en egen valpkull på Stålmusen. Känns minst sagt spännande, men ligger ju absolut rätt långt på framtiden.

Jaffa tävlar IK-1 och därnedanför en liten längtansfilm:

Ja, att Chili hoppade av för tidigt första gången, klandrar jag henne inte för...

Idag har Qvicka å jag praoat   hos Christer på Runstens Gård. 

Det enda "jobb" hon har på hemmaplan just nu, är att hålla undan 13 tackor från pelletsfodringen... Viktigt med nya erfarenheter, så jag tog kontakt med Christer och bjöd in mig på lite träning!

Känns ju samtidigt lite nervöst, man vill inte komma och ställa till något, men jag litar helt enkelt på att Q ska lyckas hålla huvudetkallt och ffa LYDA om det hettar till!

Det var de dräktiga gotlandstackornas tur idag, att sorteras upp i grupper. Om ett tag ska även lammen sorteras å vägas, då hoppas vi få komma tillbaka! ¤blinkblink¤

Jag har ju upplevt Qvicka som aningen försiktig i vissa situationer och det kändes toppenspännande att få se henne inne i ett fårhus med massor av djur. Något hon inte hunnit uppleva innan! Vi fick börja med att trycka undan 50 tackor, för att kunna bygga sorteringsfållor. Lilla ungen bara klev rätt på och sa tjena tjejer, maka på er!  

Nedan: Men hallå vad många bän!

Sedan var uppdraget att plocka ut ytterligare ett 50-tal, från ett intilliggande fårstall och ta in till de första. Jag följde med henne in å runt i den stora fållan och de prilliga tackorna blev nog förvånade över en ny hund. En liten formligen galopperade fram till Q för att nosa! Qvicka stod blickstill och tryckte sedan fint ut dem. Jag la henne i god tid och fåren satte fart ut genom dörren. Vi väntade med att gå efter -Q tyckte det var lite förfärligt att de försvann ur synhåll, men höll igen sig bra.

Sedan var uppdraget helt enkelt att ligga STILL i den stora fållen med ca 90 djur och dessemellan försiktigt trycka lite, för varje gång ett nytt gäng skulle plockas fram för sortering. Mao mer träning av att bara vara, än just vallning, men ack så nyttigt!! Jag behövde inte tjata en enda gång, ungen låg still. (I gott sällskap av Tim, 8 år)

Däremot fick jag vid ngt tillfälle ta henne i kopplet och hjälpa lite när det blev dax för "get up!"

Ovan: Himmel vilken bild... 

Sen avslutade vi med att flytta gängen till respektive nya fållor, mission accomplished! Överlag kändes det finfint. Det vi behöver träna mer, är att hålla ut längs kanterna i små utrymmen. det har vi ju i pricip aldrig gjort.

Javisst ja, på slutet, när Q stod å passade får för att ge plats åt "påfyllning" av djur från andra änden, var hon helt plötsligt helt omringad av får, varav några väldigt noggrant nosade av den lilla hunden. Q stod som en staty. Jag fick såklart rycka in å plocka ut henne, men hon kändes helt oberörd.

Snuttan, nya erfarenheter i bagaget har vi nu, tack för det!