Vilka hjältar och arbetande dårar de är, våra bordercollies!

Minns när Jaffa gjorde sig illa i våras första gången, sträckte troligtvis ut ledbandet vid snedtramp, under ett hämt. Det blev lite struligt vid framdrivningen, fåren var bökiga, hållhunden olydig å enbuskar i vägen... Så Jaffa kämpar på och kommer så småningom med fåren, passerar mig och börjar fråndriva. DÅ först ser jag att hon rör sig väldigt konstigt konstigt bak! Kallar in, hon är halt. Men inte förrän vi kommit till bilen, långt från djuren, visar hon hur otroligt ont hon har! (Det blev ju ilfart till vett, som den gången inte hittar något alls!!?!)

Igår höll det på att gå riktigt illa för Qvicka!

Jag best'mde mig för att ge henne lite nya erfarenheter, så jag plockar ut 5 ungtackor och vi tar dem på skogspromenad! Först läxan: Låååång fösning i RASK takt över vallen upp mot skogen (400 m). Där fick hon trycka dem över en liten mur å så fösning längs stigen. Q jobbar så fint och småtackorna är lagom stissiga å besvärliga -lite att hålla efter mao. Toppen!

Plötsligt ser de sin chans att springa i riktning hemåt, en öppning i muren ut mot ett fält åt "rätt" håll. Sagt å gjort; "Vi draaar" säger de å pyser 90 grader ut åt vänster. Jag tycker det är ett ypperligt tillfälle att se hur Q kan hålla huvvet kallt och ger henne en liten pysch.

Qvicka susar fram för att genskjuta åt vänster. På en bråkdels sekund inser jag att hon har slutet av ett stort stenröse precis till vänster om sig och hon passerar det i blixtens hastighet och kan inte undvika en krock med den stor sten!!

Jag hör ett riktigt högt, otäckt dovt FOMP!!! när hon passerar stenjäveln och hinner bara tänka att.... nu dör hon! Eller nu har hon åxå brutit ett ben.... minst!!! Men Q fortsätter i samma tempo, rundar så fint fåren å lägger sig i balans. Jag vågar knappt viska "Walk on" men hon komme fint med fåren. Tänker på Jaffa, hur hon jobbade och helt enkelt inte kände efter. Tänker att detta KAN inte ha gått väl, inte med DET hemska ljudet av liten hund mot sten...

Jag får dock inte någon som helst respons då jag känner igenom henne? Låter dem i lugnt tempo fortsätta färden och tittar på rörelser så ögonen svider. Går hon inte konstigt på höger bak? Eller fram? Eller?

Vi kommer ut på ett gammalt rapsf'ält å stannar för paus å mera känna, klämma. Då först ser jag hur det liksom bubblar blod ur munnen på Qvicka! Himmel, hon slog i huvudet! Tittar och letar men det är svårt att se något med slem å blod i vägen. Torkar å kyler med snö. Ser läskigt ut med blodet i snön... Men jag hittar INGENTING! det enda möjliga är att det verkar fattas en kindtand??? Men inget sår???

Idag har jag också tittat och letat, tanden är fortfarande borta, en premolar, men inget som ser konstigt ut...

Kan i vilket fall lugnt konstatera att lilla Q hade alla änglar på sin sida igår. Om hon bara kommit aningen mer rakt på den stenen, då hade hon antagligen brutit nacken... Nu krockade hon liksom lite i sidled. Puuuuuhhhhh.

Gode gud, jag hade ju ALDRIG kunnat förlåta mig själv. 

Själva vallningen då? 

Konstaterar att hon gjorde ett strålande jobb!!! Lilla pluttan! Väl på hemväg över stubben drog fåren igen. Jag stoppade Q som var ca 30 m före mig, lät dem rinna iväg och skickade vänster. Hon drog först rakt efter de skenande töserna, slog sen ut så fint och stoppade i perfekt balans, på ca 200 m. Finafina lilla hund!

Resten av hemvägen tränade vi på att bara slå ut i sidled (INTE upp till 12) för att stoppa, släppa fram, göra om osv.

Inte en enda gång har hon tappat huvvet å hängt i baken. Hon är min lilla hjälte! 

Här kommer foton från ett annat tillfälle, bakom kameran Lina Larsson. (Piff by Anja)

Lite mysbilder från helgen!

Det är väl märkligt, man får aldrig nog av bilder på sina hundar... 

Sen va ju lilla Zoey här å bråkade med Jaffa å lilla Q, det är käääärlek, det!

Dax för fredagsmyyys...

Hela fina gänget framför kvällsbrasan! Födelsebarnet Ellen, 13 år idag, längst till vänster. Fina, lilla damen... Lite halvdöv, halvblind å stel i bakkärran. Svårt att komma upp i favvofåtöljen numera. Sängen å bilen är uteslutet, där behövs en hjälpande hand. Långa promenader gillas inte så särskilt längre, men Jaffas prommisar är lagom att följa med på, tycker Ellen! Så länge hon är glad mest hela tiden får hon såklart hänga med! Jag är tacksam för varje dag med henne, numera.

Puss prinsessan! 

Vi tar väl å firar med en sång?!

Kära bloggläsare!

Jag kom ju på... att efter Facebooks inträde i livet, glömmer jag lägga ut mina filmsnuttar i bloggen, till allmän beskådan. Slarvigt! Så; här kommer de senaste. Några på lilla Q´s påbörjade agilityträning och så Chili som kör ett eget litet race!

18-20 jan; Karin Söderberg-kurs i Bläsinge!

Det har varit fantastiska tre dagar, med massor av matnyttigt och inspirerande vallhundskunskap! det känns skönt, när de instruktörer jag kursar för, inte har alltför skiljda träningsmetoder och valltänk. Man liksom krockar inte tankarna i huvvet! Jo, det är klart, vissa saker och metoder är såklart olika, konstigt vore det annars, men det funkar för mig iaf. Det är en bra känsla, att ha kommit dithän, att jag själv klarar att sortera och reflektera över vad som känns/verkar bra för stunden och vad jag kan ta till vid behov senare. (Eller för all del, genast.)

Jag hade lagt upp kursen som TVÅ kurser på vardera 1,5 dagar, för att fler skulle få möjhlighet. Nu blev det 6 hundar per dag med summa 11 förare och även Karin tyckte att det funkade fint. Alla fastnade tyvärr inte på bild och det blev svårt att få bra foton i dis och frost... Några kommer dock nedan!

Det känns alltid lite nervöst att ordna kurser med extern instruktör, man vill ju bjuda på så bra förutsättningar som möjligt, men jag är supernöjd! Cillas och mina får skötte sig finfint, inget hysteriskt kutande och ingen elak. de flyttade sig snällt för hundarna. vi kunde erbjuda både fålla, 25:a, större hage och jättestor stubbåker (Tack Stellan!) för några 100 meters-hämt, om någon ville det.

Dessutom tränade vi på min agilitybana med belysning sista timman, mellan 16-17! Lyx!

Qvicka:

Att hon är en väldigt duktig liten tös för sin ålder kunde ju även Karin konstatera, men jag fick åxå mina farhågor bekräftade: Hon är lite FÖR artig mot fåren för att vara så ung... Hon klarar även många kluriga saker, utan att jag nånsin behövt pressa henne, eller traggla särskilt: Dela, singla, hämta ganska långt och hålla utganskabra, ta styrning på toppen vid 150 meters hämt osv... MEN, här är läxorna:

• Träna in ett ordentligt "Stand" , även på vissla. Lättare för henne att komma igång på det.
• Lära in en "fortfort-vissla" och ta riktigt RASKA fösningspromenader för att få in ett högre tempo i kroppen på henne. (Fortfort-visslan tyckte vi båda var en riktigt skojig övning;))
• Sudda ut tanken på att stanna kort på hämten, genom att hjälpa till med pyschen i förebyggande syfte och genom att flytta mig/balanspunkten så att hon verkligen måste täcka upp ordentligt.
• Flytta mig alt henne på framdrivningen. Hon har en förskjuten balanspunkt där och vill absolut ligga på högerflanken, utan att hon behöver.
• Träna på att SE på mig vilken flock vi ska ta i delningen -hon tittar för mkt på den flock HON tycker.
• Träna på att verkligen komma in å täcka upp på delningen.
• Börja lite grann ibland med Look back. Har fått bra redskap där!
• Hitta RIKTIGT arbete åt henne!!! Någon som vill ha en prao???

Här kommer lite bilder:

Året som gick, 2011!

Läser på flera bloggar å fb att många väljer att inte se bakåt på året, utan väljer att se framåt. Jag väljeratt göra båda delarna, en liten sammanfattning känns bra i själen och om bara inte liksom cyberrymden tar slut en dag, så fladdrar dessa rader runt som en liten livsdagbok, bland övriga ettor å nollor... Känns bra på något sätt. Eller så beror det bara på att jag är rädd för glömska!  Ok, here´goes:

Januari:

Året började helt fantastiskt med en Thailandresa, tillsammans med syster å svåger. (Och Per såklart!) En underbar semester i två veckor, med allerhanda äventyr. Grott å lagunutflykten var en överlägsen vinnare och sedan upptäckten av allerhanda små spännande vattenkryp vid klippstranden nedanför hotellet. Tack snälla Cilla för hundvakteriet!

Hemkomsten var ju inte mindre spännande! Tänk att sätta nykeln i låset å upptäcka en totalrenoverad bottenvåning?! Nytt kök, golv, tak, väggar.... Himmel så bra det blev!

Februari: 

Mängder med snö la ju bokstavligen all kursverksamhet på is och på sätt å vis tur. All tid i världen för husets nykomling: EmenEms Quickfix, arbetsnamn Qvicka! Underbara lilla hund, vilken tur att Mickis ville ta en kull på Stålmusen!

   
Mars: Rullar på, flera kurser igång, både valpkurser och meditation, psykometri mm.

April: Tjockt med kurser och tävlingssäsongen kör igång. Kursar för Camilla Brundin
Lamningen kör igång under påskhelgen och ALLT blir klart på 5 dagar. Alla sju tackor får varsitt tvillingpar och alla är friska, starka å knubbiga! Oj, vilket flyt!

Maj:
Underbar månad! Dock inte många lediga dagar... Kurskurs å tävlingar. Matilda å Chili gör en riktigt bra insats på landslagsuttagningen och jag kör en skitrolig helgkurs i O-hamn. Jag har bokat in ngn IK-1 med Jaffa. Vad händer då? Jo hon skadar sig under ett hämt ute på alvaret! Har fruktansvärt ont i hö bak, vet hittar dock inget? Så här i efterhand misstänker jag dock starkt, att hon redan där töjde ut ledbandet, som sedan gick av i juli... Tja, vad vet man? Ingen valltävling blir det iaf... Stackars lilla Jaffa!

Juni:
Ännu en favoritmånad! Trädgården är som allra bäst och vädret fantastiskt.
       
Jag fyller på med leksaker i shopen, vad kul det är! Så kursar vi för Jaako å Janita och andra dagen........ Chili hoppar ur bilen på klubbens parkering på tre ben! Överansträngt en böjsena i en baktass. Helvetes jävla skit. Ingen mer kurs och...... inget SM 2011. 

Juli:   
Kusin Klaus med familj semestrar hos oss. Fanny Gott håller hoppteknikkurs, Mickis med familj spenderar ett par dagar här åxå. Jag tävlar ytterst sparsamt, inget Skutskär tex. Jaffa blir ÄNTLIGEN och med den äran uppflyttad till Agilityklass II!!!
Men det jag mest kommer ihåg av denna månad, är att jag bokat in några IK-1 tävlingar i augusti -nu SKA vi igång på riktigt Jaffa å jag! Eva Eriksson ska komma å hålla tävlingsinriktad vallkurs och så...... den 21 juli skadar sig Jaffa igen. Illailla. Ja, resten är ju historia. Ledbandet höger bak är av. Operation och Eva-kursen inställd, såklart. Så även vall -och agilitykarriären. Kanske för all framtid. Stackars Per, hans semester kunde ju börjat bättre...
Så många tårar. Huuuu. Vi avslutar månaden med några halvskakiga agilitytävlingar, jag är ju inte precis på topp och lite kul är iaf att Chili äntligen får vinna KM igen, månadens sista dag.
     

Juli-Augusti:  ...går mest ut på att överleva med skadad Stålmus, att hitta former för att skilja hundarna åt och både rehab å bakslag. Tvivale. En tripp till Berlin å äldsta brorsans dotters bröllop blir det åxå och så kommer Karin Söderberg å håller kurs! Ja, sen tröstshoppar Per å jag en "liten" husbil! Faktiskt riktigt riktigt kul!
     
Qvickas vallning kommer igång ordentligt, hon är en liten pärla! Tur det för nästan inga agilitytävlingar blir det denna sommar... (Inte undra på att vi inte kvalat till SM ännu)
   
September-Oktober: Blickar tillbaka på en jobbig sommar med fina ljusglimtar. Dock blev inga trädgårdsprojekt av i år och flera rabatter är övervuxna med gräs. Ibland får man bara bestämma för att liksom INTE. Mängder med kurser som rullar på och mycket vallning. Jag råkar dessutom bli gammelfaster!

November-December: Tävlar i Rättvik med blandade resultat. Vårt nya sponslag The Kingsmoors plockar pinnar till SM, nu fattas bara en! Mickis kommer å håller vallkurs -alltid lika uppskattat! Julen är lugn å skön på hemmaplan.
Nya året firas hos Cilla å Nonne i deras nya fina kök. Jaffa har slutat halta och är numera lös på promenaderna.

Ett nytt år kan få börja!
 

Tack snälla Blekingefolket för att jag fick låna bilder på mig å lilla Q!

Karin Funestand skickade å Linda Ekström fotade! Det var när Qvicka precis fyllt 9 mån och vi testkörde VP-bana i dimman...

Hämtet: Går ut fint, stannar innanför hållhunden. hjälper henne runt. kommer sen fint å lugnt. Rundar stolpen skitbra.

Fösning: Fåren har bråttom, Q har is i magen. Inte mycket på linjen å drar efter 1a grinden. Får fatt dem igen.

Drivningen: Lugnt å fint hela vägen.

Fålla in: Höll på att gå klockrent... Jag missar å det blir ett varv runt, men inga större bekymmer. 

Fålla ut: Lilla Q har ALDRIG varit i ngn fålla! Lugn å fin tjej!

Tack å hej, nu tar vi dem av banan!

Kära alla vänner, kompisar, kunder, kursare, familjemedlemmar... Gott slut å Gott Nytt 2012!

Hoppas att alla era drömmar å planer går i uppfyllelse och om de inte gör det, kanske det inte blir sämre för det? Bara på ett annat vis?! Min egen årskrönika får vänta, jag har prioriterat vallning i solen idag, denna årets sista. Snart bär det av på kalas. ses å hörs nästa år!